English
Français
Deutsch
Español
Italiano
Nederlands
Polski
Русский
Português
Ελληνικα
简体中文
العربية
Det finns ett allmänt antagande om att stress är ”inte bra för hjärtat” och att stress också ligger bakom utvecklingen av arytmier. Men fram tills dagens datum finns endast mindre studier tillgängliga, som ger möjliga belägg för att stress utgör en utlösande faktor för förmaksflimmer.
Det behövs fortfarande omfattande vetenskaplig forskning för att tillhandahålla starka belägg för att stress möjligtvis kan utlösa förmaksflimmer.
Akut stress
Akut stress förstås som den känslomässiga utlösare en person upplever när negativa händelser inträffar, såsom när en närstående plötsligt avlider eller skadas. I vissa fall har det beskrivits att en episod av förmaksflimmer har föregåtts av att sådana negativa känslor uppstått. Även om det saknas starka vetenskapliga bevis, föreligger det en godtagbar vetenskaplig förklaring till detta förhållande.
En känslomässig utlösare kan stimulera det autonoma nervsystemet (dvs. det nervsystem som du inte kontrollerar och som bland annat reglerar hjärtfrekvens och blodtryck). Detta nervsystem är känt för att påverka utvecklingen av förmaksflimmer.
Det finns små studier som har påvisat sambandet mellan känslor och förmaksflimmer. Till exempel ombads nästan 100 patienter, som någon gång tidigare hade haft förmaksflimmer, att notera sina känslor dagligen under ett års tid.
Det gick att sammankoppla återfall av förmaksflimmer med de känslor de beskrev. Bland detta lilla antal patienter var det möjligt att påvisa, att en negativ känsla, som sorg, rädsla och ilska, fördubblade risken för förmaksflimmer. Lyckokänslor minskade, å andra sidan, förekomsten av förmaksflimmer med 85 %.
Även om det inte har genomförts stora studier på området, tyder detta på att akuta känslor kan utlösa förmaksflimmer, och då särskilt hos patienter som redan har haft denna arytmi, .
Kronisk stress
Liksom vid akut stress, kan man göra antagandet att kronisk stress också är en utlösande faktor för förmaksflimmer, på grund av hur det påverkar det autonoma nervsystemet. Det saknas emellertid stora studier även på det här området, och de bevis som finns tenderar att ge motstridiga resultat. Vissa långsiktiga stressfaktorer, såsom ilska, fientlighet och spänning, har visat sig vara förknippade med förmaksflimmer, men bara hos män. Negativa känslor påverkar kroppen annorlunda hos män än hos kvinnor.
Det finns dessutom vissa små studier som tyder på att avslappningsförhöjande behandlingar minskar besvären från förmaksflimmer, samt förbättrar symtomen och livskvaliteten. Detta visades hos ett litet urval patienter som genomgick yogasessioner två gånger i veckan under tre månaders tid. Resultatet var att både symtomatiska och icke-symtomatiska episoder av förmaksflimmer minskade.
Depression
Det har påvisats ett tydligt samband mellan depression och förmaksflimmer. Patienter som någon gång i livet har lidit av depression har upp till 25 % större benägenhet att utveckla förmaksflimmer. Risken ökar vid återkommande depressionsepisoder, och risken är ännu högre hos unga patienter och kvinnor.
Förmaksflimmer som stressorsak
Det finns avslutningsvis också ett omvänt samband med depression. Själva ”störningen” i form av förmaksflimmer leder till ångest och depressiva symtom hos upp till 35 % av patienterna. Det är därför läkare, och mer specifikt kardiologer, ägnar så mycket uppmärksamhet åt denna arytmi.
Patienterna är nu mycket mer delaktiga i behandlingen av denna arytmi för att både förbättra sin fysiska och psykiska hälsa och därmed livskvalitet. Det är därför oerhört viktigt att förklara arytmins art, att gå igenom de olika möjliga behandlingsstrategierna, samt att betona för patienten att han eller hon kan påverka utvecklingen av förmaksflimmer genom en beteendeförändring.
