In order to bring you the best possible user experience, this site uses Javascript. If you are seeing this message, it is likely that the Javascript option in your browser is disabled. For optimal viewing of this site, please ensure that Javascript is enabled for your browser.

Tester och undersökningar

Tester och undersökningar

Diagnos av och testning för förmaksflimmer

 

Hur ställs diagnosen förmaksflimmer?

Ofta kan förmaksflimmer upptäckas genom att du helt enkelt tar pulsen på handleden eller när en läkare lyssnar på hjärtat med ett stetoskop. Om hjärtrytmen är oregelbunden och i många fall snabb kan det vara ett tecken på att du har förmaksflimmer. Diagnosen förmaksflimmer kan enbart ställas formellt med ett EKG (elektrokardiogram). Vanligtvis behövs det ytterligare tester för att hitta de bakomliggande orsakerna till förmaksflimmer.Förmaksflimmer kan behandlas med hjälp

 

TESTER FÖR OCH UNDERSÖKNINGAR OM FÖRMAKSFLIMMER

EKG (elektrokardiogram)

Detta är det viktigaste testet för att diagnostisera förmaksflimmer. Det är snabbt och smärtfritt och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat ovanpå huden. Vid testet placeras särskilda självhäftande elektroder på armarna, benen och bröstet (se bilden nedan). Hela undersökningen tar vanligtvis inte mer än några minuter och kan göras på din vårdcentral eller på ett sjukhus.

Vid ett vanligt vilo-EKG registreras bara hjärtrytmen under några få sekunder, så om det inte förkommer något förmaksflimmer under den tiden behöver någon annan metod för att övervaka din hjärtrytm under längre tidsperioder användas.

 

Hjärtövervakning

Det kan vara svårare att upptäcka förmaksflimmer hos personer som bara upplever det då och då. Då kan det vara nödvändigt att registrera ett EKG under 24 timmar eller mer (ibland i 7 dagar eller mer). Testet, som ofta kallas långtids-EKG, innebär att en liten registreringsenhet kopplas med sladdar till fyra självhäftande elektroder på bröstet (figur 2). Enheten kan lätt bäras under kläderna. Du behöver inte vara inlagd på sjukhus under tiden och kan fortsätta med de flesta vanliga vardagsaktiviteter. Det kan vara till hjälp att föra dagbok över aktiviteter och eventuella symtom som du upplever medan du använder enheten. Testet ger din läkare detaljerad information om din hjärtrytm och viktiga samband med dina symtom under registreringsperioden.

Ett annat alternativ är händelseövervakning. Då registreras hjärtats elektriska aktivitet endast vid vissa tidpunkter medan du använder den, antingen automatiskt eller när du manuellt aktiverar registrering, t.ex. när du känner av symtom. Sådana bärbara händelsemonitorer kan användas i upp till två veckor.

Om det fortfarande inte går att registrera förmaksflimmer men det ändå misstänks kan en implanterbar hjärtmonitor användas för kontinuerlig hjärtövervakning. Dessa minimonitorer placeras under huden på bröstet och kan registrera förändringar i hjärtrytmen i upp till tre år.

Nu för tiden går det att köpa en egen monitor som kan kopplas till en smartphone och registrera bara hjärtrytmen eller ett EKG. När du får ett symtom är det bara att plocka fram telefonen och registrera ett EKG. Registreringarna bör dock utvärderas av en läkare för att bekräfta diagnosen.

 

Blodprover

När du fått diagnosen förmaksflimmer kan det också bli aktuellt med några blodprover. Även om blodproverna inte behövs för att diagnostisera förmaksflimmer i sig kan de vara till hjälp för att förklara varför du har fått förmaksflimmer, till exempel på grund av problem med sköldkörteln eller obalans mellan kroppens elektrolyter. Blodproverna hjälper också din läkare att välja bäst behandling(ar) för dig.

 

Ekokardiogram

Ett ekokardiogram, som ofta kallas ett “eko” eller ett “hjärtultraljud”, är ett test som används för att kontrollera hjärtats storlek och funktion. Testet är helt smärtfritt och ofarligt. Under testet skannar vårdpersonalen (en läkare eller tekniker) bröstkorgen med en handhållen apparat med lite gel på för att kontrollera strukturen och funktionen hos de fyra stora hjärtrummen, hjärtmuskeln och hjärtklaffarna.

 

Transesofageal ekokardiografi

Transesofageal ekokardiografi, eller TEE, används för att ta bilder av hjärtat via matstrupen (esofagus). Beroende på var i bröstkorgen hjärtat sitter kan TEE ge en mycket detaljerad bild av de viktigaste delarna av hjärtat hos patienter med förmaksflimmer (det vänstra förmaket och dess bihang samt den omgivande hjärtmuskeln och klaffen). TEE är den främsta metoden för att upptäcka blodproppar som kan bildas på grund av förmaksflimmer. Under testet förs en böjlig slang ned genom munnen och in i matstrupen. Du får vanligtvis ett läkemedel som hjälper dig att slappna av under proceduren.

 

Ytterligare bildtagning av hjärtat

Beroende på din sjukdomshistoria kan det vara nödvändigt att göra ytterligare bildtagningar av hjärtat. Datortomografi (DT) eller magnetisk resonanstomografi (MRI) av hjärtat kan användas för att analysera hjärtats struktur och funktion i detalj. Till skillnad från andra typer av bildtagning används inte strålning vid magnetisk resonanstomografi. Bilderna från datortomografi eller magnetisk resonanstomografi kan användas som vägledning vid behandlingen av förmaksflimmer. Detta omfattar bland annat att hitta orsakerna till förmaksflimmer, samt för planering av och som vägledning vid behandling med så kallad kateterablation. De här bilderna kan användas tillsammans med data från elektrogram som registrerats inifrån hjärtat vid en elektrofysiologisk undersökning för att få en detaljerad elektrofysiologisk bild av hjärtat.

 

Stresstest

Vissa orsaker till eller följder av förmaksflimmer är lättare att diagnostisera när hjärtat arbetar hårt och slår fort. Ett stresstest kan utföras genom att hjärtat stimuleras fysiskt eller med hjälp av läkemedel. Om EKG, hjärtultraljud, MRI eller någon annan metod används för att undersöka hjärtat under ett stresstest beror på din specifika situation.